POSITRON pω1sitrå4n l. pωs1- l. pos1- l. på1-, r.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[liksom t. positron av eng. positron, bildat 1933 av den amerikanske fysikern C. D. Anderson gm sammandragning av positive (se POSITIV, adj.) o. electron (se ELEKTRON)]
fys. partikel med samma massa som en elektron o. med positiv laddning av samma storlek som elektronens negativa laddning; positiv elektron. Efter den uppseendeväckande upptäckten av positivt laddade elektroner skilja fysikerna nu mellan positroner och negatroner förutom neutroner och protoner. SvD(B) 1933, nr 77, s. 12.
Ssg (fys.): POSITRON-STRÅLANDE, p. adj. (tillf.) som utstrålar l. utsänder positroner. SvUppslB 21: 1089 (1934).
