[jfr t. o. eng. posteriora samt fr. postérieur; av lat. posteriora, n. pl., till posterior, komp. av posterus, efterföljande (se POSTERITET)]
(†) (människas) bakdel, stuss. Andersson(1845). (Studenterna) hade .. undfägnat .. (bagaren) med en bastonad på hans blottade posteriora. Annerstedt UUH II. 1: 161(1908; efter handl. fr. 1676). — Anm. Det är omöjligt att avgöra huruvida förkortningen i följande språkprov åsyftar posteriora l. ett posticum [jfr lat. posticum, bakdel]. En .. Tobakspipa .., som sättes .. in uti (den av förstoppning lidande) Hästens post., då Hästen snart nog drager röken uti sig. PH 5: 3116(1751).
