SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1954  
PRAGMATISM prag1matis4m, r. l. m.; best. -en.
Etymologi
[jfr t. pragmatismus, eng. pragmatism, fr. pragmatisme; till stammen i lat. pragmaticus, gr. πραγματικός (se PRAGMATISK)]
1) hist. pragmatisk metod, pragmatiskt framställningssätt. SvLitTidn. 1819, sp. 356. HT 1934, s. 380.
2) filos. benämning på vissa kunskapsteoretiska åsiktsriktningar som ha det gemensamt att de betrakta kunskapen ss. ett medel för handlingen. Pragmatismen. Jacobsson (1910; boktitel).
Spoiler title
Spoiler content