PREJUDICERA prej1udise4ra l. pre1-, l. -ɯd-, äv. 01—, i Sveal. äv. -e3ra2, äv. (numera bl. i bet. 4) PREJUDICIERA -sie4ra osv., v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Ordformer
(pre- 1713 osv. præ- 1614—1777. prä- 1648. -dicer- 1614 osv. -dicier- 1761—1929. -dier- 1638—1834)
Etymologi
[jfr t. präjudizieren, eng. prejudice, v.; ytterst av lat. præjudicare, av præ (se PRE-) o. judicare, döma (se JUDICERA); i formen -ciera av fr. préjudicier, till préjudice (se PREJUDIS)]
3) (numera bl. ngn gg vid skildring av ä. förh.) begå orätt mot (ngn); kränka (ngns) rättigheter; skada (ngn l. ngt), i sht i ekonomiskt avseende; vålla (ngn l. ngt) förfång l. besvär; äv. med saksubj., stundom: vara ofördelaktig för (ngn); jfr PREJUDIS 2. Schmedeman Just. 134 (1614). (Fredsvillkoren) præjudicera .. mehr H. K:t och K. M:t än Konung Sigismundo i Pålandh. Stiernman Riksd. 745 (1621). At Bergs-Collegii instruction icke motte præjudicera adelige privilegier. RARP 9: 117 (1664). (Det kommer) på .. (lantmätarens) ansvar om han befinnes (vid ägodelningen) emot bättre förstånd hafva upsåteligen någon præjudicerat. LandtmFörordn. 63 (1725). KyrkohÅ 1928, s. 185. särsk.
a) förbigå (ngn vid befordran); befordras i stället för (äldre l. mera meriterad person). BraheBrevväxl. II. 1: 214 (1662). Jag hade tre äldre kamrater som jag ej ville prejudicera (vid befattningens tillsättande). Lilljebjörn Minn. 88 (1874).
b) (†) skymfa, förolämpa, kränka. Dher een seer sig i sin honeur præjudicerad. RARP 9: 108 (1664).
4) handel., bankv. försämra värdet av innehav av (växel) gm att på grund av försummelse att iakttaga växelomgången förlora rätten till växelrättslig återgångstalan mot alla växelgäldenärer utom acceptant l. utställare av egen växel; i sht i pass. (särsk. i p. pf.). Dalin (1871). SvBanklex. (1942). —
