PRERAFAELIT -i4t, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(pre- 1867 osv. præ- 1915)
Etymologi
[jfr t. präraffaelit, eng. preraphaelite, fr. préraphaélite; till personnamnet RAFAEL]
konsth.
1) benämning på de italienska målare som (närmast) föregingo Rafael; särsk. om målarna i Toskana o. Umbrien under 1400-talet. NF (1889). Laurin Konsth. 210 (1900).
2) om målare i senare tid som i sin konst sökt värka i samma (av enkelhet, andlig fördjupning o. artistisk fulländning karakteriserade) anda som de italienska 1400-talsmålarna före Rafael; särsk. ss. beteckning för vissa engelska målare under senare hälften av 1800-talet; äv. litt.-hist. om vissa av dessa konstnärer i deras av samma anda präglade litterära värksamhet l., i utvidgad anv., om andra under samma tid värksamma engelska författare vilkas diktning präglades av samma anda l. som förde prerafaelismens talan. Estlander KonstH 53 (1867). 2NF 20: 1128 (1914; om vissa tyska målare från början av 1800-talet). BonnierLittH 6: 245 (1933; om författare). —
Avledn.: PRERAFAELITISK, adj. (præ- 1888)
1) konsth. till 1: som är (sådan som på en målning) från tiden före Rafael. Benedictsson Ber. 228 (1888). (Jenny Hasselqvists) prerafaelitiska anlete. 2NF 36: 294 (1924).
2) konsth. o. litt.-hist. till 2: som är prerafaelit (i bet. 2) l. utmärker prerafaeliterna l. hyllar prerafaelismen osv. Estlander KonstH 53 (1867). BonnierLittH 6: 246 (1933; om diktning o. konst).
