publicerad: 1954
PRO FORMA prω for3ma2 l. pro, l. 0 40 (profo´rma Weste), adv. (äv. hopskrivet, särsk. i ssgr)
Etymologi
för formens skull, som en ren formalitet; äv.: fingerat, skenbart. Han gjorde det mera pro forma. Holmberg 1: 1033 (1795). HSH 7: 216 (c. 1800). Weste (1807).
Ssgr (i sht handel. l. jur.): PROFORMA-AVRÄKNING~020. jfr -faktura o. avräkning 3 a. Fliesberg HbKöpm. 1: 142 (1900). —
-FAKTURA. faktura som översändes till kommissionär för att underrätta honom om priserna, men som icke medför ngn debitering. Björkman (1889). —
Spoiler title
Spoiler content