PROKRASTINERA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr PROKRASTINATION.
Ordformer
(äv. -cra-)
Etymologi
[jfr t. prokrastinieren, ä. fr. procrastiner samt eng. procrastinate; av lat. procrastinare, till pro- (se PRO-, prefix1) o. crastinus, hörande till morgondagen, till cras, i morgon]
(†) uppskjuta (ngt) till morgondagen l. till en annan dag l. en senare tidpunkt; fördröja (ngt); äv. abs. Frantzosen gör dette att procrastinera freden. RP 9: 444(1642). Min olyckliga vana att procrastinera. Tegnér (WB) 7: 249(1831). BL 13: 58(1847). Ekbohrn(1904).
