[jfr t. prokumbieren, eng. procumb; av lat. procumbere, av pro- (se PRO-, prefix1) o. (ett bl. i ssgr anträffat) cumbere, närbesläktat med cubare, ligga (jfr INKUBATION)]
(†) falla ned (på knä l. dyl.). Om I råda mig ther till, will iag i dag vnderdånigst presentera mig och procumbera för Hans Mtz. Schück Wivallius 1: 102(i handl. fr. 1630).
