[jfr t. propädeutik, eng. propædeutic(s), fr. propédeutique; till PROPEDEUTISK]
(i sht i fackspr.) undervisning l. vetenskap l. lära l. kurs l. studium o. d. av förberedande l. inledande l. grundläggande art. Filosofisk propedeutik, i sht förr använd sammanfattande benämning på logik o. psykologi (l. ”antropologi”); särsk. om dessa vetenskaper ss. ett i de sv. lärovärken 1859—1928 förekommande läroämne, numera ersatt av: filosofi. Lutteman Schulze 185(1799). Lärdoms-Skolan, hvilken skulle vara en propedeutik för de högre läroanstalterne. Sefström PVetA 1841, s. 58. Läran om viljan antages ofta vara propedeutik till etik. 3NF 6: 1107(1927). Lektorer .. i kristendom o. filosofisk propedevtik. SvStatskal. 1939, s. 714.jfr (†): En propädeutik till Ordbok är en ny edition af Ihre som Akad. bör utge. Tegnér (WB) 9: 486(1842).
