[jfr t. propädeutisch, eng. propædeutic, fr. propédeutique; till gr. προπαιδεύειν (jfr nygr. προπαιδευτικός), lära i förväg, av προ- (se PRO-, prefix1) o. παιδεύειν, lära, undervisa. — Jfr PEDAGOG,PEDEUTIK]
(i sht i fackspr.) inledande, förberedande, grundläggande, elementär; numera nästan bl. om undervisning l. kurs o. d. Lyceum 2: 34(1811). Tegnér (WB) 3: 443(1821). Visserligen biträdde professorn i praktisk filosofi vid undervisning och examination .. uti de för juridiska studier nödiga propedeutiska ämnena. 3SAH 4: 127(1889). Propedevtisk kurs i isländska. Asplund Stud. 89(1912). SFS 1932, s. 4.— särsk. (†) ss. adv., i uttr. ligga propedeutiskt i ngt, ligga ss. grundval i ngt, vara inneboende i ngt. (Läran) om mensklighetens försoning genom en menskoblifven, lidande och döende gudom, ligger .. i aningsfull dunkelhet propädeutiskt i alla hedniska myther. SvLitTidn. 1815, sp. 329.
