PROPYLÉ prå1pyle4 l. prω1- l. prop1- l. prωp1-, äv. -lä4, r. l. m.; best. -n l. -en; pl. -er; förr äv. PROPYLÄUM, n.
Ordformer
(-pylé 1864 osv. -pylä (-æ) 1824—1931. -pyläum 1889)
Etymologi
[jfr t. propyläon, propyläum, eng. propylæum, fr. propylée, lat. propylæum; ytterst av gr. προπύλαιον (vanl. pl. -αια), av προπύλαιος, adj., framför porten, av προ- (se PRO-, prefix1) o. πύλη, port (se PYLON)]
byggn. i den antika arkitekturen: monumentalt utformad ingångsport l. portbyggnad till (förgård till) tämpel l. palats(område) o. d.; särsk. i pl., om system av dylika ingångsportar; särsk. om dylik anläggning vid ingången till Atens Akropolis. ConvLex. 3: 359 (1824). Till palatset (i den grekiska byggnadskonsten) förde gångar och portbyggnader, propyleer. Wrangel ByggnH 7 (1904). En propylé från kejsar Hadrianus tid. Lancaster Klass. 89 (1948). — särsk.
a) i utvidgad anv., om portbyggnad till i modern tid uppförd byggnad. Stadskyrkan (i Norrköping) har vid ingången till tornet på ett slags propylé, .. moderna runinskrifter. AntT 1: 62 (1864).
b) mer l. mindre bildl., om ngt (sakligt) som liksom propylé(er) bildar ingångsport till ngt. Dalmynningen, hvars mäktiga propyleer bestå af svart och grön skiffer. Hedin GmAs. 2: 4 (1898). Globen 1931, s. 61.
