PROSPEKTOR prospäk3-tor2 l. prω-, l. 040, m.||ig.; best. -n; pl. -er pros1päktω4rer osv., äv. -s.
Etymologi
[av eng. prospector, av senlat. prospector, vbalsbst. till prospicere (se PROSPICIERA)]
(i fackspr.) person som utforskar område för att finna guld l. olja o. d.; malmletare. En af de första prospektors i Arrowheads gulddistrikt. Stockenstrand Utv. 157(1907). TurÅ 1937, s. 114.
