PROSPERITET pros1perite4t, r. l. f.; best. -en; förr äv. PROSPERITÉ, r. l. f.
Ordformer
(-té 1686, 1841. -tet (-tét) 1621—1937)
Etymologi
[jfr t. prosperität, eng. prosperity, fr. prospérité; av lat. prosperitas (gen. -ātis), till prosper(us) (se PROSPER)]
(numera mindre br.) lycka, framgång, välgång, välfärd, blomstring; förr särsk. i sådana (tautologiska) uttr. (välgångsönskningar) som lycka l. välfärd l. sällhet o. d. och prosperitet. Stiernman Com. 1: 778(1621). Under allerödmiukaste sukningar och förböner för Eders Faderl:a Högvördighets och Maxime Venerandi Consistorii Höga Sällhet och beständiga prosperitet. VDAkt. 1760, nr 469. Det irländska folket .. har ännu en lång väg att gå, innan landet når en prosperitet, jämförbar med den engelska. Enckell VindÖ 15(1937).
