[jfr t. providentiell, fr. providentiel samt eng. providential; till stammen i lat. providentia (se PROVIDENS)]
(i sht i lärt fackspr.) som har avseende på l. samband med försynen l. försynens skickelse; som är sänd l. bestämd l. är ett värk av (den gudomliga) försynen, som utgör en försynens skickelse. Svedelius SmSkr. II. 2: 104(i handl. fr. 1872). Det är .. någonting providentielt i att jag har kommit hit. Strindberg Inf. 202(1897). Den providentiella ledningen av Söderbloms liv. Andræ Söderblom 238(1931). — särsk. (mera tillf.): som utgöres av l. har avseende på l. syftar till l. står i samband med försynstro. Tänkare, som hylla den providentiella åsigten. Frey 1845, s. 250.Finland 52(1893).
