SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1954  
PRUMPERA, v.
Etymologi
[jfr sv. dial. prompera, rida o. svänga med en häst, prampera, om häst: göra konstiga språng, fsv. pramperan, dån, gny, mlt. pramperen, bullra; av ljudhärmande urspr. — Jfr PRIMPERERA, PRUMPA]
(†) stoltsera inför l. imponera på l. ”bräcka” (ngn). Hå, svarar Pehr, kan tro, sku I nu kunna prumpera en hel Sockn mä ert fyllare-gille? Ehra stakare! Dalin Arg. 2: nr 32, s. 8 (1734).
Spoiler title
Spoiler content