SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1955  
PUDRETT pudrät4 l. pɯ-, r. l. f. l. m. (Sundén (1888) osv.) ((†) n. Dalin (1855), Ahlman (1872)); best. -en.
Etymologi
[jfr t. o. eng. poudrette, av fr. poudrette, diminutivbildning till poudre, pulver, puder (se PUDER)]
(i fackspr.) (ofta pulverformigt) gödselmedel berett av latrin uppblandad med kalk l. torvmull (förr äv. aska). Andersson (1845). Den färdiga pudretten bildar ett brunt pulver med svag lukt, något liknande guano. Almquist Häls. 186 (1894). LmUppslB 824 (1923). — jfr ASK-, KALK-, LATRIN-, TORVMULLS-PUDRETT.
Ssgr (i fackspr.): PUDRETT-BEREDNING. Johansson Noraskog 2: 21 (1881).
-FABRIKATION. MosskT 1887, s. 103.
-GÖDSEL. pudrett. MosskT 1889, s. 104.
-GÖDSLING.
2) konkret. Forsberg Sockerb. 26 (1894).
-KVARN. för malning av latrin o. torv o. d. till pudrett. TT 1901, Allm. s. 111.
Avledn.: PUDRETTERA, v., -ing. [jfr t. poudrettieren] (i fackspr.) bereda pudrett. Den för pudretteringen använda kalken. MosskT 1889, s. 458.
Spoiler title
Spoiler content