publicerad: 1955
PUDRA pɯ3dra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Ordformer
(pou- c. 1750—1769. pu- 1651 osv.)
Etymologi
1) (†) krossa l. mala (ngt) till ett fint pulver, pulverisera; jfr PUDER 1. En handfull pudrat Sucker. Salé 150 (1664).
2) bestryka l. beströ (ngt) med puder l. finfördelat pulver; särsk. i fråga om kosmetisk behandling av ansiktet m. m. (i sht förr äv. av huvudhår l. peruk); äv. i fråga om behandling som avser att lindra obehaget vid hudlöshet l. att skydda huden l. hålla den torr o. d.; äv. i fråga om behandling av sår o. d. med antiseptiskt pulver; äv. refl.; äv. i oeg. anv.; jfr PUDER 1. Ekeblad Bref 1: 90 (1651). (Bönder) pudra sitt tofwuga Hår mäd Halm. Warnmark Epigr. L 2 b (1688). Thet bätsta och säkraste är, at pudra Barnet (vid hudlöshet) med Moss-Mjöl. Aken Reseap. 223 (1746). En på ena sidan belagd glasskifva pudrades med svafvelblomma på den obelagda sidan. VetAH 1800, s. 140. Hon .. fångade hastigt upp en puderdosa ur .. pälsen och pudrade sig omsorgsfullt. Krusenstjerna Pahlen 7: 411 (1935). — jfr BE-, IN-PUDRA samt GULD-, MJÖL-, VÄL-PUDRAD. — särsk.
a) motsv. PUDER 1 d. Genom pudring (av fruktträd) i stället för besprutning sparas tid och arbete. AllmSvTrädgT 1931, s. 291.
b) (†) bot. beströ (ngt) med frömjöl. Celsius HushAlm. 1744, s. 12 b. Den så kallade pudringen eller handgripliga befruktningen (av blommor). Lundström Trädg. 311 (1852).
c) (†) biodl. ss. vbalsbst. -ing, konkret(are), om frömjölsbeläggning på ett bi, ”inpudring”. Ödmann ÅmVetA 1797, s. 22.
3) mer l. mindre bildl.; särsk.: beströ (ngt med ngt mer l. mindre pulverformigt); jfr PUDER 2. Naturn är hvit öfver hela kroppen / Och himlen pudrar min ö som bäst (med snö). Sehlstedt 1: 37 (1861). Det grågröna gräset pudras vitt av nagelörten. Hellström Storm 347 (1935). — jfr SNÖ-PUDRAD. — särsk.
a) bot. i uttr. pudrad trattskivling (förr äv. plattskivling), svampen Clitocybe nebularis (Batsch ex. Fr.) Quél., med (ofta fläckvis sittande) puderlik ludd på hatten. Fries Ant. 40 (1836). Romell Lindblad 39 (1901).
b) (†) i uttr. pudra vita hår åt ngn, ge ngn vita hår. Höga åldrens vinter pudrar åth dem hvijta håår. Lillienstedt Vitt. 273 (1680).
c) (†) i p. pf. i adjektivisk anv., om uttalande o. d.: (gammalmodigt) sirlig. Gammalmodiga pudrade och friserade complimenter. Knorring Förh. 2: 309 (1843). Sturzen-Becker 1: 6 (1845, 1861).
4) (numera föga br.) lura (ngn), narra (ngn), slå blå dunster i ögonen på (ngn); jfr PUDER 2 b, c. CFDahlgren 2: 238 (1837). Han ska få se att det inte går att pudra skräddare Stridsberg mer än en gång. Wranér Gullvifv. 69 (1904). Östergren (1935). — särsk. (†) i uttr. pudra ngn på ngt, lura ngn på ngt. Wingård Minn. 7: 5 (1847).
5) intr.: bli till puder o. d.; i förb. pudra av.
Särsk. förb.: PUDRA AV10 4. (i fackspr.) till 5; om färg o. d.: torka till ett fint pulver o. falla av. DN(A) 1933, nr 322, s. 13. —
PUDRA BORT. (†) till 2: slösa bort (ngt) gm pudring av hår l. ansikte; bildl.: kasta bort (ngt), förslösa. 10000 människor kunna lefva af mjölet, som nu pudras bort. 1Saml. 1—6: 443 (1774). Weste (1807). Schulthess (1885). —
PUDRA I10 4. (numera föga br.) till 4: inbilla (ngn ngt), lura i (ngn ngt). Sådant allt kan man pudra i enfaldigt folk. Stenhammar Riksd. 3: 222 (1848). Stjernswärd Båg 27 (1929). —
1) till 2: beströ (ngt l. ngn) med puder, inpudra; äv. bildl., motsv. pudra, v. 3. Nordforss (1805). Se, hur' snön i hvirfvelflockar / Har pudrat in hans (dvs. den resandes) svarta lockar! Nyberg 2: 113 (1828, 1832).
2) (†) till 4: narra l. lura (ngn), slå blå dunster i ögonen på (ngn). Nordforss (1805). ”Den bofven!” sade Lejon för sig sjelf; ”mig skall han inte längre pudra in.” Zeipel Set. 1—2: 151 (1847). —
PUDRA NED10 4 l. NER4. till 2: nedsöla l. nedsmutsa (ngn l. ngt) med puder; äv. refl. Björkegren 1086 (1784). Moberg Gr. 283 (1815; refl.). —
PUDRA PÅ10 4.
1) (i fackspr.) till 2: med ett redskap o. d. anbringa (ett fint pulver) på (ngt), utströ (ngt) på (ngt). Vi .. pudra på färgen försigtigt med en hartass. Törner GlasMåln. 63 (1895).
2) (vard.; numera bl. tillf.) till 4, i uttr. pudra på ngn ngt, förr äv. pudra ngt på ngn, lura ngn att ta emot l. köpa o. d. ngt, lura på ngn ngt. Braun Calle 176 (1843). Andersson Amér 109 (1918). —
PUDRA UT. (†) till 2; i uttr. pudra ut synen på ngn, strö puder i ögonen på ngn så att han icke kan se. Gyllenborg Sprätth. 2 (1737). —
PUDRA ÖVER10 40. till 2: beströ (ngt) med puder l. puderlikt pulver o. d.; strö ut (puder l. pulver o. d.) över (ngt). Salé 148 (1664). (Man kan) pudra över sårlinjen med något antiseptiskt pulver. Nyström Kir. 1: 197 (1926). Lägg på locken (på semlorna) och pudra till sist över litet florsocker. StKokb. 23 (1940). jfr överpudra.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content