PULING pɯ3liŋ2, m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[sannol. till sv. dial. pula, arbeta flitigt, slita o. släpa (se PULA), med tanke på att de yngsta kadetterna fingo passa upp på de äldre]
skämtsam benämning på kadett tillhörande första klassen av (den numera tvåklassiga) Sjökrigsskolan; förr (då Sjökrigsskolan var sexklassig) stundom äv. om annan yngre sjökadett. Under de år jag var s. k. ”puling” i sjökrigsskolan (första åren). GHT 1896, nr 234, s. 2. Vi unga ”pulingar”, som termen lydde. Dyrssen Minn. 12 (1931; om förh. 1870). En puling bland pulingar. Julstämn. 1931, s. 9 (rubrik).
SAOB
