SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1955  
PURGATIV pur1gati4v, adj. o. sbst.; ss. sbst. n., best. -et, pl. =, i sht förr äv. -er.
Etymologi
[jfr t. purgativ, eng. purgative, fr. purgatif; till senlat. purgativus, till stammen i lat. purgatus, p. pf. av purgare (se PURGERA)]
med.
I. (numera knappast br.) adj.: som har laxerande värkan, laxerande, avförande, avförings-. Rhabarber .., Den purgative krydda. TRudeen Vitt. 324 (c. 1700). Alt efter som .. (antimonium) tillagas, blir det .. vomitift, purgatift, eller svettdrifvande. Fischerström 1: 132 (1779). Dalin (1855).
II. (numera bl. tillf.) sbst.: avförande medel, avföringsmedel, laxermedel, laxativ. TLäk. 1832, s. 164. Westermarck Marocko 279 (1918). Östergren (1935).
Spoiler title
Spoiler content