publicerad: 1961
RÅBOCK rå3~bok2, m. l. r.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(ro- 1636. rå- 1538 osv.)
Etymologi
[fsv. rabukker; jfr d. råbuk, nor. råbukk, isl. rábukkr, t. rehbock, eng. roebuck; av RÅ, sbst.5, o. BOCK, sbst.1 — Jfr REBOCK]
bock l. hanne av rådjur; i äldre bibelövers. (o. därav beroende litteratur) äv. om hanne av annan djurart som i bibeln betecknas med ordet rå (se RÅ, sbst.5). VarRerV 52 (1538). Min wen är lijk enom Råbock eller vngom hiort. HögaV 2: 9 (Bib. 1541; Bib. 1917: gasell). Under brunsttiden skällde råbockarna som hesa hundar. Böök ResSv. 16 (1924). Springer gör han som en råbock. Engström Nak. 115 (1934). — särsk.
-SKINN, -SNABB, se D.
B (†): RÅBOCKA-BLOD, -HUD, -KÖTT, -TALG, se D.
C (†): RÅBOCKE-GRÄS, -HÅR, se D. —
-SKINN, -STEK, se D. —
-GRÄS. (råbocke- 1638—1757. råbocks- 1694—1716) (†) råmjölkgräs, mjölkört. Franckenius Spec. D 1 b (1638). Serenius Kkkk 3 b (1757). —
-SKINN. (råbock- 1576—1797. råbocke- 1576. råbocks- 1777 osv.) skinn av råbock. TullbSthm 3/7 1576. Fornv. 1930, s. 10. —
SAOB
Spoiler title
Spoiler content