SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1961  
4, sbst.5, n. (Ling Agne 136 (1812) osv.) l. f. l. m. l. r. (Syr. 27: 20 (öv. 1536) osv.); best. -et, äv. -t, resp. (ss. f. osv.) -n, stundom -en; pl. = (KOF 1: 529 (c. 1618) osv.) l. -r (HögaV 3: 5 (Bib. 1541) osv.), äv. -n (SvJägarfT 1863, s. 37, DjurVärld 14: 206 (1960)) ((†) -er IErici Colerus 1: 75 (c. 1645), HTSkån. 1: 193 (1658)).
Ordformer
((rh-, -åh, -åå) 1536 osv. råd- 1618 (: rådstek))
Etymologi
[fsv. ra, f.; jfr dan. o. nor. rå, isl. rá, mlt. rē, holl. ree, t. reh, eng. roe; till en germ. stam raih- o. sannol. rotbesläktat med iriska riabhach, brokig, fläckig, grå. — Jfr REFALB, REFARB, REHBRUNT, REHÅR]
(numera i sht i fackspr. o. i vitter stil) rådjur; ofta (i sht i fackspr.) i inskränktare anv., om hondjuret: råget; i äldre bibelövers. (o. därav beroende litteratur) äv. använt ss. översättningsord i fall där grundtexten avsett andra, i Sverige icke förekommande djurarter som närmast ansetts motsvaras av rådjuret (särsk. gasell). Schmedeman Just. 70 (1578). Skiuter eller fångar Ofrälse-man Högdiur, böte Ett hundrade Daler för Elg och Hiort; samt för Rå, Femtijo Dal. S:mt. PH 6: 3849 (1755). Han hinner nästan aldrig att se, huruvida råbocken har horn eller icke, och skjuter derför lika ofta på rå som på bock. SDS 1900, nr 542, s. 3. Dhejne Romant. 9 (1935). — jfr UNG-RÅ. — särsk.
a) i jämförelser; i sht med tanke på rådjurets snabbhet o. vighet l. dess vackra utseende. Han är vndsprungen såsom een råå vthu nätit. Syr. 27: 20 (öv. 1536; Apokr. 1921: hinden). Hon är liuffligh såsom een Hind, och täck såsom een Råå. Ordspr. 5: 19 (Bib. 1541; Bib. 1917: gasellen). Raske såsom Råår vppå berghen. 1Krön. 12: 8 (”13”) (Bib. 1541; Bib. 1917: gaseller). Bergen sampt Högder all, sprungo som Råår oc kalff. Kolmodinus Gen. E 3 b (1659). Den gamle bössmakaren skyndade bort till sin gård, kvick som en rå på foten. Moberg Rid 51 (1941). särsk. i ordspråket: Vnger som en Rååh, gammal som ett stråå. .. (Dvs.) Rasker vngh giörs gammal tungh. Grubb 836 (1665).
b) (förr) i uttr. springa rå, ss. namn på en lek vari en av deltagarna i leken föreställde ett rådjur l. en råbock. Ihre Superstit. 32 (1750). Arv 1947, s. 73 (c. 1780).
Ssgr: RÅ-BOCK, -DJUR, se d. o. —
-GET. [fsv. raget; jfr d. råged, t. rehgeiss] jfr get 1 c. VarRerV 52 (1538). Böök ResSv. 16 (1924).
Ssg: rågets-, förr äv. rågete-blod. (-gete-) (numera bl. tillf.) blod av råget. IErici Colerus 2: 46 (c. 1645).
-HAG, sbst.2 (sbst.1 se , sbst.3 ssgr). (†) stängsel för fångst av rådjur; jfr hag 1 a. G1R 22: 422 (1551; rättat efter hskr.; i utgåvan felaktigt: rähaag). En hund, som skulle vare synntt vdi ett råhagh och iagedhe epter diur. VadstÄTb. 119 (1587). Tegel G1 2: 298 (1622). Anm. En speciell anv. av d. o. föreligger sannol. i uttr. löpa råhag, sannol. betecknande leken ”springa rå” (se , sbst.5 b), i följ. språkprov. Sama dagh Klagade och Nils i håkenstada på Måns folchesonn i Kiööp att han had lupiidtt Råhagh m(ed) hans dotter. HammarkDomb. 1/9 1601.
-HAGE, sbst.2 (sbst.1 se , sbst.3 ssgr). (†) = -hag. Möller BidrHallH 1: 351 (i handl. fr. 1552).
-HIND. [jfr d. råhind] (i sht i vitter stil) = -get. Hahr HbJäg. 343 (1866). Ossiannilsson Lärk. 52 (1913).
-HJORT. [jfr d. råhjort] (†) rådjur l. råbock. Vi jagade den tyske konung Albrecht, som man jagar en råhjort. Mellin Nov. 1: 240 (1846, 1865).
-JAKT. (†) rådjursjakt. G1R 11: 274 (1537). Schmedeman Just. 789 (1682).
-KALV, sbst.2 (sbst.1 se , sbst.2 ssgr). [jfr t. rehkalb, eng. roe-calf] rådjurskid. Ehrenadler Tel. 640 (1723). Hammarström Löns Vidu 105 (1920).
-KID. [jfr d. råkid, eng. roekid] rådjurskid. Linc. (1640; under hinnulus). SDS 1928, nr 149, s. 13.
-KILLING. rådjurskid. Lind 2: 687 (1749). Moberg Rid 211 (1941).
-KÖTT. (†) rådjurskött. G1R 16: 523 (1544). HovförtärSthm 1633 A, s. 9.
-LAMM. [fsv. ralamb (i anv. ss. tillnamn); jfr d. rålam] rådjurskid. Berch NamnkSkådepenn. 3: 45 (1781). Högdahl Fleuron Jäg. 16 (1919).
Ssg: rålamm(s)-skinn. skinn av rådjurskid. KlädkamRSthm 1561—65 K, s. 2 b.
-LUMMER. (†) viss maträtt (pölsa l. aladåb l. dyl.) tillredd av kött l. inälvor från rådjur?; jfr lummer, sbst.1 Loenbom Upl. 4: 101 (c. 1600).
-MJÖLKE, förr äv. -MJÖLKA, r. l. f. l. m. [jfr sv. dial. råmjölk] bot. = -mjölk-gräs. Wahlenberg FlSv. 231 (1824). Nyman VäxtNatH 2: 32 (1868: Råmjölka). NormFört. 52 (1894).
-MJÖLK-GRÄS l. -MJÖLKS-GRÄS l. -MJÖLKE-GRÄS. [jfr råbocks-gräs] (numera mindre br.) bot. växt av släktet Epilobium Lin. l. Chamaenerion Adams., särsk. arten Chamaenerion angustifolium (Lin.) Scop., mjölkört, mjölkgräs, (hö)mjölke; jfr -mjölke samt råbocks-gräs. Linné Fl. nr 304 (1745). NormFört. 52 (1894).
-PASTEJ. (†) pastej med rådjurskött. KryddRSthm 1558—59, s. 66. Loenbom Upl. 4: 101 (c. 1600).
-REP, sbst.2 (sbst.1 se , sbst.2 ssgr). [fsv. rarep] (†) rep l. snara till fångande av rådjur; jfr rep, sbst.1 1 a δ. Möller BidrHallH 1: 351 (i handl. fr. 1552). Stiernman Com. 1: 412 (1593). Brummer 10 (1789).
-RYGG. [jfr t. rehrücken] (†) ryggstycke (av köttet) av rådjur, rådjurssadel. HovförtärSthm 1603, s. 44.
-SKINN, sbst.1 (sbst.2 se , adj. ssgr; jfr rå-skinn, sbst.2 anm.). (numera knappast br.) rådjursskinn. Til wnge herrenes hosse foder Rååskin — 8 st:en. GripshR 1546—47. Hanskar som äro af sämskat råskin. VRP 19/10 1720. Fatab. 1907, s. 103 (om förh. på 1500-talet).
-SPRÅNG. [fsv. rasprang] (vigt) språng l. hopp som ett rådjur gör; i ordspråket: Gud skapade så tultegång som råsprång. Granlund Ordspr. (c. 1880).
-STEK. [y. fsv. rastek] (†) rådjursstek. KryddRSthm 1555, s. 29. Råstek med Lemoner. Loenbom Upl. 4: 101 (c. 1600). SvTyHlex. (1872). Ahlman (1872).
-STÖVEL. [jfr y. fsv. rastödil, om maträtt (av kött) l. dyl.] (†) visst stycke (stek l. dyl.) av ett nedlagt rådjurs kropp? (Prästmannen, som var instämd till tinget för olaga jakt) blef .. af befallnings-mannen öfvertygad att han haft rådstek på sitt bord, såsom ock sändt befallnings-mannens hustru en ”råstöfll”. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 12 (cit. fr. 1618).
-TUNGA, r. l. f. (†) tunga av rådjur (för användning till l. ss. maträtt). HovförtärSthm 1603, s. 44.
-TVILLINGAR, pl. (†) tvillingkid av rådjur (l. av motsv. djur i bibeln). Tijn tw bryst äro såsom twå vnga Rååtwillingar. HögaV 7: 3 (Bib. 1541; ännu hos Melin HelSkr. (1861); Bib. 1917: ett killingpar, tvillingar av en gasell). Cederborgh OT 4: 13 (1818; med syftning på HögaV 7: 3).
-VILLEBRÅD. [y. fsv. ravillebradh (VittAMB 1885, s. 3)] (†) om (stek av) kött av rådjur. KryddRSthm 1555—56, s. 31. Därs. 1558—59, s. 66.
-VILT, n. [jfr t. rehwild] (numera bl. tillf.) koll., om rådjur ss. villebråd. SDS 1897, nr 531, s. 2. SvKennelklT 1903, s. 129.
Spoiler title
Spoiler content