publicerad: 1961
RÅDLIG rå3dlig2, adj. -are. adv. -T.
Ordformer
(raade- 1523. rade- 1523. rode- 1546—1625. råd- 1561 osv. råde- 1524—1855. -lig 1593 osv. -ligen, ss. oböjl. predikativ c. 1565—1625. — n. sg. -legith 1523. -ligit (-itt, -et) 1523—1788. -ligt 1611 osv.)
Etymologi
[fsv. radheliker; jfr dan. o. nor. rådelig, isl. ráðligr, ráðuligr, ä. holl. radelijk, ä. t. rätlich; avledn. av RÅD, sbst.3, l. RÅDA, v.1 — Jfr RÅDLIGHET]
1) om åtgärd, tillvägagångssätt o. d.: som i ett visst fall under de därvid föreliggande omständigheterna kan tillrådas l. rekommenderas, (som kan anses) lämplig l. välbetänkt l. klok; tillrådlig; förr äv. allmännare: välbetänkt, klok, nyttig o. d.; förr äv. med indirekt personobj. (i uttr. vara ngn rådlig o. d.); företrädesvis (o. utom tillf. numera bl.) ss. predikativ, i en opersonligt konstruerad sats l. ss. bestämning till en att-sats l. inf. l. ett allmänt neutralt pron., i sådana uttr. som det är icke rådligt att (osv.), det är icke tillrådligt att l. det skulle vara farligt att (osv.), det är l. synes l. tyckes l. förefaller (ngn) vara rådligast att (osv.), det är resp. synes ngn vara mest tillrådligt l. säkrast l. tryggast l. bäst att (osv.). G1R 1: 57 (1523). Att man skulle kunne leggie någen gärdh opå menige man, thed synes oss icke rådeligen. BtFinlH 4: 1 (c. 1565). Thet är rådhelighit och nyttigt, någhot litet .. äta (innan man slår åder). Ps. 1567, Kal. s. C 2 a. Oss är sannerliga icke länger rådeligit at bliffua här. Balck Es. 219 (1603). Om en vng Man må ächta en gammal qwinna? Swar: Thet är wäl icke vthtryckeligen förbudit: Doch synas rådeligare hålla sigh til sin lijka vthi åldren. Botvidi Brudpr. 55 (1621, 1634). En helsosam och rådelig förordning. Peringskiöld MonUpl. 61 (1710). Om en sådan anstalt vore rådlig i denna tiden. Sahlstedt (1773). Vi funno rådligast att ögonblickligen retirera in i huset. Hallner PysGubb. 92 (1920). Det kan .. vara rådligt att se till, att de basbildande beståndsdelarna i födan äro rikast representerade. Bolin VFöda 96 (1933). Det fanns ännu massor av hedningar som det inte var rådligt att reta. Fridegård Offerrök 172 (1949). — jfr HÖGST-, O-RÅDLIG. — särsk. (†) i uttr. ngn gör rådligt att (osv.), ngn gör klokt i att (osv.). Porath Pal. 1: H 1 a (1693).
2) [jfr fsv. radhelika, i laga ordning, lagligen?] (†) rättskaffens, laglydig, laglig l. dyl.? Bettre är rådeligit, än brodzligit. SvOrds. A 3 b (1604).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content