publicerad: 1962
RÖSMA rös3ma2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[sv. dial. rösma, skilja bast från bark, ställa till oreda, rösma av, skrapa avskalad ekbark; till sv. dial. rusme, rösme, n., torra kvistar, avfall; jfr nor. dial. røsme, n., smått lätt avfall, nyisl. rosm, n., avfall; till den stam som föreligger i d. ros, avfall, nor. dial. rus, ros, rys, rös, tunt skal (jfr RUSKA, v.3)]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) skilja (bast) från bark. (Lind-)Basten flåddes av och lades i sjön för att rötas. .. Sedan kunde man ”rösma” den, och man slog rep med en liten bastvinda. Kulturen 1936, s. 82 (från Blek.).
SAOB
Alfabetisk lista
Spoiler title
Spoiler content