SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1955  
RABIAT rab1ia4t, adj. -are; n. o. adv. =.
Ordformer
(rab- c. 1885 osv. rabb- 19041917)
Etymologi
[av t. rabiat (jfr ä. eng. rabiate), till lat. rabiare, rasa, vara galen, l. till RABIES]
i fråga om ngns ståndpunkt l. inställning till ngn l. ngt (i sht åsikter o. d.): fanatiskt l. ursinnigt ettrig, ilsket oresonlig; äv.: hätsk. Ett rabiat fennomanskt teaterstycke. Söderhjelm Tavaststj. 104 (i handl. fr. c. 1885). En rabiat motståndare till alla revolutionära idéer. Lamm Oxenst. 327 (1911). (Tidningens) rabiata utfall mot den modärna filantropien. Lidforss Dagsb. 85 (1911). (Hon blev allt)mer rabiat .. gentemot livet. Norlind Akvam. 151 (1928). Olsson Fröding 195 (1950).
Spoiler title
Spoiler content