SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1956  
RABITS ra4bits l. rab4its, r.
Ordformer
(rab- 1892 (: rabitsputs) osv. rabb- 18981931. — äv. skrivet -itz)
Etymologi
[elliptiskt för ngn av nedan anförda ssgr; ytterst till namnet på den tyske byggmästaren K. Rabitz, som 1878 uppfann materialet]
tekn. o. byggn. eldhärdigt byggnadsmaterial bestående av murbruk (huvudsakligen av sand, kalk, gips o. limvatten med iblandat nöthår) som kastats på trådnät. Väggar .. af rabitz eller trä. SD(L) 1895, nr 96, s. 4. HufvudkatalSonesson 1920, 4: 57.
Ssgr (tekn. o. byggn.): RABITS-BRUK. jfr bruk 11. Bildmark Entrepr. 132 (1921).
-DUK. järntrådsnät som täckes med bruk vid tillvärkning av rabits. HantvB I. 4: 243 (1936).
-NÄT. = -duk. ArbetsbeskrNyByggnUBLd 8 (1902).
-PUTS, r. [jfr t. rabitzputz] (om murbruket i) rabits. TT 1892, s. 206.
-VÄGG. [jfr t. rabitzwand] vägg av rabits. BtRiksdP 1892, I. 1: nr 37, s. 6.
Spoiler title
Spoiler content