RECEIVER resi4ver, äv. med eng. uttal, r.; best. -n; pl. -vrar (TT 1894, Allm. s. 114), äv. = (Auerbach(1913)).
Etymologi
[jfr t. o. fr. receiver; av eng. receiver, mottagare, receiver, vbalsbst. till receive, mottaga, av ffr. receivre, av lat. recipere, återtaga, mottaga, av re-, emot (se RE-), o. capere, taga (se KAPABEL)]
1) tekn. ångbehållare mellan cylindrarna i vissa flercylindriga ångmaskiner som tillfälligt mottar ångan från en cylinder o. sedan levererar den vidare till nästa cylinder. Zidbäck(1890). 2SvUppslB(1952).
2) el.-tekn. mottagningsapparat, mottagare (se d. o. 2 slutet). 2UB 10: 85(1906). Erix(1923).
