publicerad: 1956
REDVILLIG, adj.
Ordformer
(äv. reed(h)-)
Etymologi
[sannol. av RED, adj.1 (se REDA, adj.), o. VILLIG (jfr REDFÄRDIG), l. möjl. ombildning av BEREDVILLIG med anslutning av förleden till RED, adj.1]
(†) beredvillig; i uttr. vara l. finnas l. (för)bliva ngn till tjänst l. benägenhet redvillig, vara resp. (för)bliva beredd l. villig att stå ngn till tjänst l. att visa ngn bevågenhet l. välvilja o. d. AOxenstierna 2: 575, 580 (1623). OxBr. 11: 259 (1636).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content