SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1956  
REDVILLIG, adj.
Ordformer
(äv. reed(h)-)
Etymologi
[sannol. av RED, adj.1 (se REDA, adj.), o. VILLIG (jfr REDFÄRDIG), l. möjl. ombildning av BEREDVILLIG med anslutning av förleden till RED, adj.1]
(†) beredvillig; i uttr. vara l. finnas l. (för)bliva ngn till tjänst l. benägenhet redvillig, vara resp. (för)bliva beredd l. villig att stå ngn till tjänst l. att visa ngn bevågenhet l. välvilja o. d. AOxenstierna 2: 575, 580 (1623). OxBr. 11: 259 (1636).
Spoiler title
Spoiler content