publicerad: 1903
BEREDVILLIG bere3d~vil2ig, sällan bered3~, äfv. 04~10, äfv. be3red~vil2ig (beredvi´llig Weste; berèdvillig Almqvist); adj. -are ((†) superl. -igst(e) N. Av. 23 April 1657, nr 2). adv. -EN (†, E. v. der Linde i HSH 31: 454 (1662)), -T.
Ordformer
Etymologi
[liksom d. beredvillig efter t. bereitwillig (l. ett däremot svarande, ej uppvisadt mnt. ord), sannol. af bereit (se BEREDD) o. wille (se VILJA, sbst.); jfr holl. bereidwillig]
(i sht i skriftspr.) beredd l. villig l. genast färdig (att göra ngt); som ej gör svårigheter l. invändningar (mot att göra ngt); i sht i predikativ ställning om person (åtföljdt af att o. inf. l. af prep. till) l. ss. adv. Wij .. wele .. thenne wår tilbörlige Öffrigheet, Konung Gustaff, .. troheet, hörsamheet och beredwillig vnderdånigheet göre och bewijse. G. I:s reg. 18: 295 (1547). H(err) Landtmarskalken tackade deres Excell(en)tier (dvs. rådet) .. för deres gunstige affection, .. uthfäste der emot alles deres (dvs. ridderskapets o. adelns) beredwillige tienst. RARP V. 1: 184 (1654). De (dvs. undersåtarna) voro beredvillige, at af sin enskilda ägendom fylla Rikets brister och behof. Schönberg Bref 2: 163 (1778). (Diomedes) förkastar såsom vanhederligt trojanernas förslag att återlemna Helenas förmögenhet, men ej henne sjelf, hvartill dock de andra synas beredvilliga. Tegnér 3: 490 (1812). Jag är beredvillig att tjena dig i hvad som helst. Almqvist (1842). Han har beredvilligt gått mig tillhanda häruti. Därs. Beredvillig till en tjenst, en uppoffring. Dalin (1850). (Jag är viss) att du beredvilligt skall skänka mig .. förtroende. Rydberg Ath. 267 (1859, 1866; uppl. 1876: villigt). De Geer Minnen 1: 163 (1892). jfr OBEREDVILLIG. — särsk.
a) (†) i uttr. finna sig l. finnas (dvs. vara) beredvillig (till ngt). Sefwed Bååth Sade, Att der han kunde wara Ridderskapet och Adelen till tienst finner hann sigh alletid beredwilligh. RARP 3: 374 (1644). Bondeståndet finnes giärna beredvilligt at bidraga alt hvad som det förmår til de angelägne ährendernes afgiörande. 2 RARP 3: 234 (1723).
b) [jfr motsv. anv. i ä. d. samt ä. t. dero bereitwilliger diener] (numera föga br.) i attributiv ställning om person o. d.: som gärna står till tjänst, tjänstvillig, tjänstfärdig. E. Kongl. Maytz. Beredwilligste Tienare Georgius Rakoczy. N. Av. 23 April 1657, nr 2 (ss. afslutningsformel i bref). Det är således klart, att han (dvs. Paulus), i det frikostiga och beredvilliga Philippis, gjort första försöket til en insamling. Ödmann Str. förs. 1: 10 (1799).
Spoiler title
Spoiler content