REPATRIERA re1patrie4ra l. rep1-, l. 01—, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[jfr t. repatriieren, eng. repatriate, ä. fr. repatrier (jfr fr. rapatrier), it. ripatriare; av senlat. repatriare, återvända till sitt land, till lat. re- (se RE-) o. patria, fädernesland (jfr PATRIOT)]
återföra (flykting l. krigsfånge o. d.) till hans hemland; återge (person som förlorat sitt medborgarskap i en stat) medborgarskapet. SocÅb. 1943—44, s. 180. Från Tyskland, Frankrike .. och andra länder pågår .. en omfattande repatriering av polacker. SvGeogrÅb. 1947, s. 99.
