SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1957  
RESISTERA res1iste4ra l. re1-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade.
Etymologi
[jfr t. resistieren, eng. resist, fr. résister; av lat. resistere, stå kvar, stanna, göra motstånd, av re- (se RE-) o. sistere, ställa, ställa sig (se INSISTERA). — Jfr RESISTENS, RESISTENT, sbst. o. adj., RESISTIN, RESISTIVITET, RESISTOR]
1) (†) göra motstånd mot (ngn l. ngt), motstå; äv.: uthärda l. stå ut med (ngt); äv. utan obj., särsk. i uttr. resistera emot ngn, spjärna emot l. göra motstånd mot ngn. AOxenstierna 8: 25 (1633). NAv. 18/9 1656, nr 2, s. 4. Ty när en Swager skulle resistera emot en Starker, lärde han .. komma med sin Klinga så långt uhr presens, att han derigenom lätteligen kunde blifwa stötter. Porath Pal. 1: F 2 a (1693). Resistera .. (dvs.) uthärda, utstå med. Andersson (1845). Cannelin (1921).
2) (†) om föremål l. medium: utöva l. göra l. uppvisa motstånd (se d. o. 2); äv. i p. pr. i adjektivisk anv. VetAH 1795, s. 83. Resisterande media. Wrede ÅrsbVetA 1840, s. 105.
3) (i fackspr., i sht med., mera tillf.) i p. pr. med mer l. mindre adjektivisk bet., om vävnad o. d.: som visar motståndskraft mot ngt, resistent. SvTandläkT 1950, s. 547.
Spoiler title
Spoiler content