RESULTANT res1ultan4t l. re1s- l. räs1-, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(-tand 1892. -tant 1849 osv.)
Etymologi
[jfr t. resultante, eng. resultant, fr. résultante; till mlat. resultans (gen. -antis), p. pr. av resultare (se RESULTERA)]
1) fys. vektor som med avs. på storlek o. riktning är ekvivalent med två l. flera vektorer; äv. konkret, ss. beteckning för den (diagonala) linje som i en parallellogram l. polygon (kraftparallellogram, hastighetsparallellogram osv.) betecknar denna vektor; äv. allmännare, om summan l. effekten av två l. flera fysiska krafter. Edlund ÅrsbVetA 1849, s. 102.Fock 1Fys. 617(1855). Resultanten af planeternas ebb- och flodverkan. DN 1899, nr 10420 A, s. 17. Normalen till jordytan (är) över allt .. vinkelrät mot resultanten av de verkande krafterna. Carell o. Edelstam 80(1916). Dahl o. Wallmark MatTeknHb. 193(1949). — jfr BELASTNINGS-,VIND-RESULTANT.— särsk. i utvidgad anv., om summan l. effekten av två l. flera (fysiologiska, psykiska, sociala o. d.) krafter l. faktorer l. omständigheter. Rydberg Varia 66(1890, 1894). Straffrätten såväl som all rätt är en resultant af många skilda inflytelser. Thyrén StrafflRef. 1: 41(1910). Wägner i 3SAH LV. 1: 24(1944).
2) mat. en funktion av två ekvationers koefficienter (som blir = 0, om ekvationerna ha en gemensam rot). SvUppslB(1935).
Ssgr (till 1 slutet): RESULTANT-LAG(EN). psykol. (en av Wundt uppställd) lag enl. vilken de olika momenten i en psykisk funktion tillsammans bilda ett helt, som icke kan fattas enbart ss. summan av de olika momenten, utan även innehåller ngt nytt, som uppkommit gm ”skapande syntes”. 2NF 22: 1318(1915). —
