publicerad: 1957
RESULTERA res1ulte4ra l. re1s- l. räs1-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[jfr t. resultieren, eng. result; av fr. résulter, av mlat. resultare, av lat. resultare, hoppa, studsa tillbaka, till resilire (sup. resultum), hoppa, studsa tillbaka, av re- (se RE-) o. salire, hoppa (jfr DESULTORISK, INSULTERA, SALTOMORTAL). — Jfr RESULTANT, RESULTAT, RESULTATIV]
med saksubj.
1) (utom i b numera knappast br.) uppkomma l. uppstå (ss. ett resultat l. en följd av ngt); utgöra resultatet (av l. vid ngt). Swedberg Schibb. 296 (1716). Det ämne, kolsyra, som resulterar vid förbränningsprocesserna. Sthm 1: 33 (1897). — särsk.
a) (†) i uttr. resultera ur ngt. Geijer I. 5: 123 (1842). Sammanlefnadens yttre former behöfva icke särskildt .. inläras: de resultera sjelfmant ur en förutgående inre hyfsning. BEMalmström 7: 400 (1845). Bolin Statsl. 2: 244 (1871).
b) (numera mindre br.) i uttr. resultera av ngt. Stagnelius (SVS) 4: 337 (c. 1820). Kroppar, som resultera av elementens blandning. JNordström (1924) hos Stiernhielm (SVS) II. 1: cxliv. De av synteserna resulterande ämnena. Smith OrgKemi 146 (1938). (†) Ett Omdöme, som icke resulterar af en Slutledning. Trana Psych. 2: 81 (1847).
c) (†) uppnås l. bli slutfört l. dyl.; jfr 2. Att .. det fredzwärck, som .. (efter K. X G:s död) fölgdt är, måtte änteligen resultera och uthwärckas. RARP 8: 167 (1660).
2) leda till l. ge (positivt) resultat.
a) i uttr. resultera i ngt, leda till ngt (ss. resultat l. följd av ngt), ge ngt ss. resultat l. följd. AB 1890, nr 1, s. 2. Försöket resulterade i det ömkligaste fiasko. VL 1895, nr 67, s. 2. Det reformarbete, som omsider resulterade i 1810 års katekes. KyrkohÅ 1926, s. 1. Polisens brutala framfart .. (hade) resulterat i att ett halvt dussin personer måst söka läkarhjälp för undfångna blessyrer. Hellström Malmros 57 (1931).
b) i sht sport. abs. NordIdrL 1901, s. 362. Samtliga (svenska hörnor) voro farliga ... Ingen resulterade dock. SvD(L) 1924, nr 157, s. 11.
3) i sht fys. ss. p. pr. i adjektivisk anv.; om vektor (kraft, hastighet o. d.): som utgör resultanten av två l. flera vektorer; äv. allmännare: som utgör summan l. effekten av två l. flera fysiska krafter o. d. Resulterande kraft, hastighet, rörelse. Fock 1Fys. 29 (1859). Sammansättas H och V till ett resulterande tryck, fås (osv.). Dahl o. Wallmark MatTeknHb. 204 (1949).
Spoiler title
Spoiler content