ROFFDEGEN, m.; anträffat bl. i pl. -degner.
Etymologi
[av t. raufdegen, av raufen, rycka, slåss (fht. roufen; jfr got. raupjan, rycka av; möjl. till en sidoform till den ieur. rot som föreligger i RÖVA), o. degen, värja, svärd (se DEGEN)]
(†) huggvärja, pamp; jfr DEGEN 1. När tilhoopa warder .. medh Swärdh, Roffdegner, Kroksabblar (osv.) .. huggit. Schroderus Comenius 713 (1639; t. texten: mit Degen, Schwerdtern, krummen Blötzen).
