RUMMEL rum4el, sbst.1, äv. ROMMEL rom4el, r. l. m.; best. -n.
Ordformer
(romm- 1739—1889. rumm- 1786 osv.)
Etymologi
[jfr dan. o. nor. rummel; av holl. rommel l. t. rummel, oordnad hög, virrvarr o. d., till rommelen resp. rummeln (se RUMLA). — Jfr RUMMEL, sbst.2]
1) (†) osorterat parti av blomsterlökar l. rotknölar för plantering o. d. Ranunkler. Dubbla i Rommel, alla färger blandade, pr 100 st. 3 Rdr. TrädgT 1859, Suppl. s. 26. Tulipa gesneriana, enkla i rummel pr 100 st. 6 (kronor). PriskurBergTrädg. 1910—11, s. 25.jfr: Våre språk-förbättrare .. bruka orden fullkomligt i ”rummel”, såsom blomsterlök-handlare säga. Vinterbl. 1853, s. 66.
2) kortsp. i kortspel, särsk. piké: en spelares bästa färg med hänsyn till antalet kort i färgen l. det antal poäng (”prickar”) som dessa kort representera; äv. om antalet kort l. poäng. Mont-Louis FrSpr. 158(1739). Efter skedd ecartering anmäler spelaren i förhand sin rummel, det vill säga, det största antal kort han har i en färg. Lindskog Spelb. 53(1847). Bennet BomFlick. 107 (1944).
3) [efter t. den rummel verstehen l. kennen] (†) i uttr. förstå (sig på) l. känna rummeln, begripa sig på saken, vara kännare; veta hur man skall göra l. bete sig; vara slipad l. dyl. CIHallman 311(1778). (Min medhjälpare) är en genomdrifven karl; han förstår rummeln. Envallsson Procent. 53(1786). Gref Conti är en man, som känner rummeln / och unnar gerna krigarn, för hans dagsverk, / en stickförtjenst apart. Beskow Dram. 3: 34(1838). Han var ingen kostföraktare, han förstod sig på rummeln. Hagberg Shaksp. 9: 153(1850). Schulthess(1885).
