publicerad: 1960
RUMMEL rum4el, sbst.2, n.; best. rumlet; pl. (mera tillf.) =, best. rumlen (Sundén (1888), WoJ (1891)).
Ordformer
(rommel 1637. rumel 1801. rummel 1825 osv.)
Etymologi
[jfr d., nor. o. t. rummel, eng. rumble, samtliga med bet.: buller, larm o. d.; vbalsbst. till RUMLA. — Jfr RUMMEL, sbst.1]
1) (†) till RUMLA 1 (2, 3): buller, larm, (o)väsen o. d. När som (kyrk-)klockan wil slå, så vphäffwer sig et stort rommel och buller af ooron. Schück Wivallius 1: 209 (i handl. fr. 1637). En natt, då han tror at Fartyget låg för ankar, hörde han något buller, eller som han det kallade rumel i fartyget. TörngrenMål. 8 (1801). Förmodligen hade .. (G. IV A.) vaknat av de inkommandes rummel. SBrelin (1824) i MoB 1: 15. — särsk.
b) oeg. l. bildl., om handling l. skeende som är förbunden (förbundet) med oljud l. oväsen l. väcker stor uppståndelse, (o)väsen, rumsterande, rabalder, ”ståhej”, bråk o. d.; äv. i uttr. vara i fullt rummel, vara i full gång med sitt oväsen l. dyl. Blott jag får Dig, skall jag söka finna mig i allt — och möjligtvis blir det mindre rummel af, än vi nu förmoda. Atterbom Bref 237 (1825). Inom ett par minuter hade jag flickan bredvid mig (vid pianot) och ett quatre-mains var i fullt rummel. Törneros (SVS) 2: 368 (1829). Atterbom i 3SAH XXXVII. 2: 101 (1842). jfr (i tillf. ssg): Nisse Svensson .. gör en konst i hela folkhögskolerumlet, .. alltsammans är för honom ett satans skoj, en prästgårdsupplysning. GHT 1895, nr 253 B, s. 1. jfr REVISIONS-RUMMEL. särsk. [jfr eng. rumble-tumble] i uttr. rummel och tummel, om livlig, bråkig rörelse, virrvarr l. dyl. På Broadway .. är det ett oändligt rummel och tummel och huller om buller. Bremer NVerld. 1: 123 (1853).
2) (vard.) till RUMLA 4: festande, svirande, ruckel, rumlande o. d.; i sht förr äv. konkretare, närmande sig bet.: tillställning med festande l. supande, fest, supkalas o. d. UrKorrCronholm 157 (1837). Karlen var hängifven åt rummel och dryckenskap. Lilljebjörn Minn. 24 (1874). Att jag var på hemväg från ett rummel. Strindberg AmerHum. 1: 133 (1878). Man drack punsch och fortsatte långt in på nätterna med spel och rummel. Lagerlöf Top. 68 (1920). Lagergren Minn. 3: 52 (1924). — jfr FRIMÅNDAGS-RUMMEL. — särsk.
b) (†) i uttr. ta sig ett litet rummel, festa ett slag, ta sig ett glas l. ett litet rus l. dyl. Blanche FlStadsg. 175 (1847).
Ssgr (i allm. till 2, vard. — Anm. Vissa av de här anförda ssgrna kunna äv. hänföras till rumla): RUMMEL-BRODER. (numera bl. tillf.) = -kamrat. Blanche Stockh. 63 (1847). NordT 1883, s. 406. —
-KAMRAT. (numera bl. tillf.) supkamrat l. dyl. Knorring Skizz. II. 2: 130 (1845). Alarcón Skand. 236 (1900). —
-KURRE. (numera bl. tillf.) rumlare, festare, festprisse o. d. Dalin (1855). Kasper 1873, nr 11, s. 4. En student, som aldrig har varit något annat än en rummelkurre och odåga. Lagerlöf Dagb. 192 (1932). —
-LIV. jfr liv I 3. AnderssonBrevväxl. 1: XXVII (1835). Doktor Lychnell var en serdeles grof menniska, som förde ett rummellif. Svanberg RedLefn. 158 (1882). Östergren (1936). —
-OM, se d. o. —
-TILLSTÄLLNING~020, äv. ~200. (numera bl. tillf.) tillställning med festande l. supande, fest. AnderssonBrevväxl. 2: 261 (1838). —
Avledn. (äv. att hänföra till rumla): RUMMELAKTIG, adj. (†) till 2, om visa: backanalisk l. dyl. SvLittFT 1837, sp. 788.
Spoiler title
Spoiler content