ROSERA rωse4ra l. ros-, i Sveal. äv. —32, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[jfr t. rosieren; av fr. roser, färga rosenröd, avledn. av rose, rosa (se ROSA, adj. oböjl. o. sbst.3)]
(numera föga br.) färg. efterbehandla (vissa slag av rödfärgat tyg o. d.) med tvål o. ett tennsalt för uppnående av större färgäkthet o. högre lyster, sköna. Pasch ÅrsbVetA 1830, s. 51.HantvB I. 8. 2: 280(1940).
