publicerad: 1962
RÖDLÄSK rø3d~läs2k, äv. RÖDLASK rø3d~ las2k, förr äv. RÖLLISK l. RÖLSK l. RYLLESK l. RYLLASK l. ROTLASK l. RÖDLÄSKE l. RÖLLISKE, n. (HSH 37: 14 (1548) osv.), ngn gg äv. r. (Fatab. 1907, s. 85 (: utskuren röllesk)); best. -et; förr äv. (ss. förled i ssg) RÖDLÖSKE-.
Ordformer
(rodleske 1547. rolleske 1546. rolsk 1655. rotlask 1773. rott lasck 1555. ryllask 1539. ryllesk 1560. röchelisk 1573. rödelesk 1637. rödlask c. 1871—1938. rödlädsk c. 1635. rödläsk (-les-) 1534 osv. rödläske (-les-) 1546—1565. rödlöske- i ssg 1557 (: Rödlöskemakare). rölesk 1602—1945. röleske- i ssg 1553 (: Röleske liist(er)). röliiske- i ssg 1552 (: Røliiske tunna). röliske 1574. röllesk 1548—1907. rölleske 1546—1560. rölleske- i ssg 1553 (: Rölleskeliistor). röllisk 1555—1640. rölliske 1555. rölsk 1658 (: Ryss Rölsk)—1756 (: Ris rölsk))
Etymologi
[fsv. rödhlask, rödhläsk(e); jfr fd. rødhlask, ä. d. rotlask; (delvis med översättning av förleden) av mlt. rōtlosch, rōtlesch, rōtlasch (motsv. mnl. rootlosch, rootlasch, fht. rōtloski), av rōt, röd (se RÖD, adj.) o. mlt. losche, läder som är rött på ena sidan o. vitt på den andra (av fsax. losci, rött läder; jfr mnl. loesch, loosch, läder som är rött på ena sidan o. vitt på den andra, mht. lösche, ä. t. lösch, n., ett slags (fint) rött läder, saffian; av ovisst urspr.); senare leden har möjl. delvis ombildats gm anslutning till LASK. — Jfr RÖDLÄSKSKINN]
kulturhist. rödfärgat l. rödgarvat läder (i sht använt ss. prydande bård l. beklädnad på klädesplagg l. kudde o. d.); särsk. om röd saffian; i sht förr äv. om bård o. d. av sådant läder. Iij deker rødlesk. TullbSthm 1534, s. 6 b. Itt quinne skyrte mz itt röliske. Skråordn. 331 (1574). 1. Hyende medh Gullskin besytt, en Hiort oppå, och Röllesk vnderforat. ArvskifteSthm 1635. I Malmö är en Fabriqve af Rotlask och färgade Skinn. Hermelin PVetA 1773, s. 89. Karlson StåtVard. 115 (1945). — jfr RYSS-RÖDLÄSK.
Spoiler title
Spoiler content