RUDBECKSÖRT rɯ3dbäks~œr2t, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[förleden till personnamnet RUDBECK med syftning på Olof Rudbeck d. y. (se RUDBECKIA)]
(numera knappast br.) bot. rudbeckia; äv. i uttr. sträv rudbecksört, sträv rudbeckia. ArkBot. II. 1: 7 (1904: Sträf Rudbecksört). Auerbach (1913).
Ssg: RUDBECKSÖRT-SLÄKTE(T). (numera knappast br.) bot. växtsläktet Rudbeckia Lin. ArkBot. II. 1: 7 (1904).
