SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1960  
RYT ry4t, n.; best. -et; pl. =.
Etymologi
[vbalsbst. till RYTA, v.2]
(numera bl. tillf.) rytande; äv. konkretare, om lätet resp. ropet o. d.; särsk.
1) motsv. RYTA, v.2 1 a. De grymme Läion siälf, med Ryyt och fahsligt Skalle / Tillstå at deras Mackt will Älskogz Träl och blij. Dahlstierna (SVS) 207 (c. 1696). Molin ÅdalP 64 (c. 1895; om björns läte). Lindström Blåst. 50 (1928; om ett fjättrat djurs klagande läte).
2) motsv. RYTA, v.2 2 b. Med dof stämma befalles: — Inget ryt här! GHT 1897, nr 259 A, s. 3.
Spoiler title
Spoiler content