publicerad: 2002
SÄTTLING l. SÄTTSLING, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(sätt- c. 1900—1932. sätts- 1764)
Etymologi
(†) trädplanta. Fast, efter mina försök, en tjugu-sjettedel åtgått til utsädet, som dock ankommer på större och mindre sättslingar eller deras sönderdelande, så har (osv.). VetAH 1764, s. 278. (T.) Setzling .. (sv.) sättling. TySvOrdb. 2162 (1932).
![saob](/img/book_39.png)
Spoiler title
Spoiler content