[jfr t., eng. o. fr. sahib; av urdu sáhib, av arab. sāḥib, herre, eg.: kamrat, vän]
hederstitel i Indien o. kringliggande länder för högt uppsatt man: ”herre”; särsk. ss. hederstitel (l. beteckning) för icke inhemsk vit man (tillhörande de högre klasserna). Lundgren MålAnt. 2: 164(1872). Basarens sladder om Sahibarnas sista nya påhitt. Cavallin Kipling Emir. 54(1898). ”Den ljushårige sahib är här”, nästan skrek hon. Wachtmeister Budden JohnDjÄv. 39(1933).
Ssg: SAHIB-, äv. SAHIBS-KRIG. [efter eng. sahibs' war] (mera tillf.) om krig fört mellan europeiska l. från Europa härstammande folk, betraktat ur indisk synpunkt. Kipling Sah. 13(1903; om boerkriget).
