SAMOVAR sam1ova4r l. -m1ω-, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. samowar, eng. o. fr. samovar; av ry. samovar, eg.: självkokare, till samo-, ssgsform till sam, själv, motsv. kyrkslav. samŭ (se SAM, adj.), o. varit', koka, motsv. kyrkslav. variti, koka (besläktat med lit. vìrti, koka)]
(i sht om ryska förh.) tekök l. tekokare, vanl. bestående av en urnlik koppar- l. mässingsbehållare som uppvärmes av glödande kol förvarade i en cylinder i behållarens mitt. Castrén Res. 1: 221 (1852). Samowaren eller det ryska téköket är af mången mycket omtyckt, och utan tvifvel hålles vattnet vida längre varmt i en sådan än i andra tékök. Langlet Husm. 108 (1883). Man hörde bara samovarens putter. Silfverstolpe Boleslawski PolskRytt. 147 (1933). I Ryssland hålles ”samovaren” varm hela dagen. Bolin VFöda 329 (1934). — jfr TE-SAMOVAR.
-LIKNANDE, p. adj. Consommén med klimpar, vilka läggas i och kokas i soppan inne vid bordet i en samovarliknande apparat av koppar. Ambolt Kar. 65 (1935).
