[jfr d. sardonyks (i ä. d. äv. sardonik), mht. sardonis, t. sardonyx (ä. t. äv. sardonich); av lat. sardonyx, av gr. σαρδόνυξ, till σάρδιος (se SARDIUS) o. ὄνυξ (se ONYX)]
miner. o. guldsm. halvädelsten med bruna o. ljusare strimmor, använd bl. a. till smycken (kaméer) o. bestående av (skikt av) karneol o. kalcedon; äv. om smycke tillverkat av detta material. Stadzmwrens grundwalar woro prydde medh all dyra bergxsten, första grundwalen Jaspis .., then femte Sardonix. Upp. 21: 20 (NT 1526; Luther: Sardonich, Erasmus: sardonyx; Bib. 1917: en sardonyx). Carbuncklen är then kosteligaste bland ädlestenarne, then andra ther näst är Demanten, sedan Turkoosen, Rubijnen, .. Onyx och Sardonyx .. hwilke blänckia när the äre kantighe. Schroderus Comenius 89(1639). Allehanda Thée-kåppar och skålar, gjorde af Agat, Carneol eller Sardonyx. Kalm Resa 1: 429(1753). En Sardonych, som förestälde den bedröfwade Achilles. SvMerc. IV. 1: 277(1758). TeknOrdb. 848(1940).
