SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1965  
SARG sar4j, äv. sar4g (g hårdt Dalin), sbst.1, r. l. m.; best. -en; pl. -ar (2UB 2: 564 (1901) osv.) l. -er32 (WoJ (1891) osv.); förr äv. (i bet. 1 a α) SARGE (sárrsch Dalin), sbst.1, r. l. m.; best. -en; pl. -er; förr äv. (i bet. 2) SARGEN, r. l. m.; best. =.
Ordformer
(sarg 1733 osv. sarge 18541864. sargen 1749)
Etymologi
[jfr dan. o. nor. sarg; av t. zarge, av fht., mht. zarge, besläktat med fvn. targa, sköld, feng. targe, targa, sköld (jfr de från germ. språk lånade (f)fr. targe, sköld, o. it. targa, sköld), möjl. rotbesläktat med gr. δράσσομαι, griper (jfr DRAKMA)]
1) (i sht i fackspr.) sidostycke, vägg, sida l. kant (se d. o. 9); jfr 3. De (sardin-)lådor, der sargens hörn icke äro afklippta, blifva sällan täta och gå lätt sönder under den hermetiska efterkokningen. LAHT 1885, s. 28. Sarg, ifråga om kartonnage oftast liktydigt med den mot botten eller lockskiva vinkelräta delen av en ask eller kartong. GrafUppslB (1951). — särsk.
a) mus. på musikinstrument.
α) kant- l. sidostycke som förenar lock o. botten på stränginstrument. Dalin (1854). Det hvälfda locket (bröstet) (på en fiol) göres af furu, bottnen samt sidoväggarna eller sargen vanligen af lönn. UB 2: 515 (1873). Den nyare svenska lutan är byggd med sarg. 2NF 16: 1478 (1912). SohlmanMusiklex. (1952). jfr MELLAN-, UNDER-SARG.
β) (tillf.) om den ring l. cylinder över vilken skinnet spännes på en trumma. Fatab. 1910, s. 84.
b) tekn. om (sektion av) rör l. cylinder l. mantel (se d. o. 2) o. d. Upptagandet af nya hål för fästskrufven (för gnistsläckaren på ångbåtsskorsten) i sargen är ej tillåtet. Malmbgt 1894, nr 75, s. 1. Eldröret (i en ångpanna) kan äfven läggas snedt i förhållande till gaflarna .. och sammansättas af flera ”sargar” med aftagande diameter. 2UB 2: 564 (1901). Det egendomliga vid denna konstruktion var eldrören, som bestodo af tre sargar, af hvilka de båda bakre på midten voro släta, men åt ändarne försedda med vågor, hvarigenom de förstärkas. TT 1903, M. s. 67. Sickmaskiner ... Modell DSB, med anordning för påsprängning af bottnar åt sargar. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 450. TT 1942, V. s. 145.
c) om (in)fattning; särsk. (guldsm.) om infattning för ädelsten o. d. Almroth Karmarsch 613 (1839). Merendels bildar man af utplattad guldtråd en infattning eller sarg (Zarge) som är böjd efter stenens omkrets och fastlödes vid en botten af guldbleck. Eneberg Karmarsch 2: 699 (1862). Strålkastarglas med sarg och reflex, borttappat mellan Lagga—Uppsala. UNT 1946, nr 82, s. 11.
2) i sht snick. ramverk som tjänar ss. stöd l. underlag för skiva o. d.; särsk. om ramverk på bord l. stol, som uppbär bordsskiva resp. stolsits o. utgör fäste l. stöd för ben. Fÿra stÿcken nÿa fötter och en sarg af Ek .. Ofwanstående Spelebord .. måste till hela underdelen omlagas. HusgKamRSthm 1733—34, s. 458. (Kistlocket med) sargen, som omfattar kistans öfverkant. Spak HbFältartill. 148 (1873). Sargerna (på ett par stolar från 1700-talet) visa spår af att sitsen varit af rottingsflätning. Fatab. 1906, s. 55. Ett präktigt bord af ek på fyra kraftiga balusterben förenade med kryss och uppbärande en rikt profilerad sarg, hvarå den med utdragslemmar försedda skifvan hvilar. RedNordM 1912, s. 14. Form 1949, s. 167. — jfr BORDS-, STOLS-SARG. — särsk. (i fackspr.) i utvidgad anv., om skiva använd ss. stöd för bordsskiva i stället för ben. Hufvudsakligen skiljer man mellan tvenne slag af de antika borden, det cirkelrunda bordet med tvenne fötter .. och bordet af rektangulär form, uppburet af tvenne väggartade sarger. Adler Meyer 254 (1894).
3) (i sht i fackspr.) längs ett föremåls begränsningslinje befintlig (tvärställd) list l. kant (se d. o. 7) som på ett l. annat sätt skiljer sig från föremålet (gm olika färg l. material l. gm att vara utvikt l. uppvikt o. d.); stundom svårt att skilja från 1. För att erhålla sargen, eller bottnens uppböjda kant, i skarp vinkel, är säkrast att anlägga böjningen något innanför ritsen. Scheutz Bleckarb. 72 (1849). Öppningen (på destillationskärlet) göres 4—5 tum vid och har en utvikt tumsbred sarg, på hvilken det flata locket medelst skruftvingor fästes, sedan man emellan båda lagt ett ringformigt stycke läder, genomdränkt med talg och vax. Berlin Farm. 2: 112 (1851). Karl Alexander böjde sig ut öfver vagnens sarg för att se, hvad det var för en bataljon. Ahrenberg Landsm. 215 b (1897); jfr 1. (Snöglasögonen) vila mot ansiktet med en sammetsklädd sarg. TurKal. 1927, s. 88. — särsk.
a) sjöv. o. flygv. skyddskant kring sittbrunn l. sittrum i båt l. flygplan. Kostern lade sig till sargen, lovade, stod stilla med skälvande segel. Siwertz Sel. 2: 220 (1920). Jim stod med ena handen på rorkulten och den andra om sargen. Wallert RoslagFamn 40 (1944). jfr: Är höjden mycket låg (under 100 meter) kan det vara lämpligt att ställa sig upp i sitsen (ovanpå kantsargen) och utlösa fallskärmen samt låta sig dragas ut av denna. Söderberg PrFlygl. 1: 192 (1935). — jfr SITTRUMS-SARG.
b) sport.
α) kant l. list som utgör gräns för löparbana (l. ring vid diskuskastning o. d.). Löparbanans inre kant skall vara markerad av en sarg av trä, betong (l. dyl.). TävlRSvIdrFörb. 7 (1934). NFSportlex. 5: 275 (1943).
β) kant l. barriär (av trä) som avgränsar bandy- l. ishockeyplan. AP 1955, nr 56, s. 8. Banan skall vara omgiven av en sarg, högst 1,22 m och lägst 1 m mätt från isytan. SpelrIshockey 12 (1958).
4) (i fackspr., numera mindre br.) fals (se FALS, sbst.2 1 a) l. urtag l. inskärning l. skåra gjord (gjort) för inpassning (o. tätning) av lock o. d. Denna not (på stävernas inre sida) i faten kallas krösen ..; på ämbaren, baljor, kaggar och dylika små kärl heter den sarg. Eneberg Karmarsch 1: 199 (1858). De kokiller, som hos oss begagnats för stöpningen, hafva bestått af tvenne hälfter med sarg för tätningen. JernkA 1863, s. 213. En sarg, passande att i sig upptaga en packning af asbest eller annat lämpligt material. 1NJA 1904, 1: 581. TySvOrdb. 2786 (1932).
Ssgr: (1) SARG-AUTOMAT. tekn. automatisk sargrundmaskin. TNCPubl. 16: 23 (1949).
(2) -BESLAG. i sht snick. beslag på sarg på möbel. Upmark Möbl. 45 (1913).
(1) -BOCKNINGSMASKIN~0002. tekn. maskin för bockning av sargar till konservburkar o. d. TNCPubl. 16: 23 (1949).
(2) -BORD. i sht snick. till 2: bord med sarg. Ett sargbord med balusterben och rik plattskärning. RedNordM 1929, s. 9. särsk. (i fackspr.) till 2 slutet: bord vars horisontella skiva uppbäres av två skivor i stället för ben. Adler Meyer 480 (1894).
-DIAMETER. (i fackspr.) särsk. till 1 b: diameter hos (sektion av) rör l. cylinder l. mantel o. d. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 450.
(1 c) -FATTNING. guldsm. fattning för ädelsten o. d., bestående av en ringformad kant som omsluter stenen. 3NF 10: 1293 (1929).
-HÖRN.
1) mus. till 1 a α: hörn av sarg på stränginstrument. SvSlöjdFT 1930, s. 115.
2) snick. till 2: hörn av sarg på möbel. Fatab. 1935, s. 34.
(3) -MEJSEL. (numera bl. tillf.) = fals-mejsel. JernkA 1833, s. 586.
-PROFIL. särsk. (i fackspr.) till 2: profil av sarg på möbel. Fatab. 1927, s. 58.
(1) -RUNDMASKIN~002, äv. ~200. tekn. maskin använd för rullning av plåt till cylindrisk form (för sargar). HufvudkatalSonesson 1920, 1: 462.
(3 b β) -SPEL. sport. bandy- l. ishockeyspel varvid sargen vid planens kant utnyttjas för att låta bollen resp. pucken studsa. AP 1955, nr 56, s. 8.
(2) -STOL. i sht snick. stol försedd med sarg. Form 1951, Omsl. s. 212. särsk. till 2 slutet: stol vars ben utgöres av (två) skivor. Adler Meyer 465 (1894).
(2) -TAPPNING. särsk. om intappning av ben i sargen på bord l. stol. Ljungqvist Slöjdb. 121 (1957).
Avledn.: SARGA, v.1 [jfr t. zargen] (i fackspr., mindre br.) till 4: förse (ngt) med sarg, krösa. Auerbach (1913). TySvOrdb. 2786 (1932).
Spoiler title
Spoiler content