(vard.) sjappande; nästan bl. i sg. best., numera företrädesvis i uttr. ta till (äv. på) sjappen, i sht förr äv. ge sig l. lägga på sjappen, förr äv. ta sjappen, skyndsamt ge sig av för att undfly ngn l. ngt, lägga benen på ryggen, ta till fötters, äv.: rymma l. smita l. ”sticka”; ngn gg äv. hålla sjappen, springande hålla (sig) undan (för ngn). Zeipel Set. 1—2: 232(1847: ge sig på chappen). Och så stoppar han fickorna fulla (med plommon) och lägger på schappen. Wallmark Vis. 1: 45(1879). Lindström Härjed. 61(1894: taga på sjappen). Pojkarna hennes få ta sjappen undan tinget i övermorgon. Högberg Utböl. 1: 208(1912). En hop folk (var) under rop och larm .. på jakt efter någon, som höll sjappen längre bort. Dens. Storf. 72(1915). Karlen hoppade högt i skyn av fasa, och så tog han till schappen och sprintade som en förstklassig marathonlöpare. Stjernswärd Båg 93(1929).
