[liksom t. scherif, eng. shereef, fr. chérif, av arab. šarīf, förnäm, äv. ss. sbst.: fri man av god börd, scherif]
(person betraktad ss.) ättling av Muhammeds familj (i sht avkomling av ngn av hans dottersöner al-Hassan och al-Husain); särsk. ss. muhammedansk furstetitel, i sht ss. titel på medlem av härskarsläkt i Marocko l. på Meckas ståthållare; jfr EMIR.Agrell Maroco 1: 222(1790, 1796). Scheriffen i Mekka .. skickade .. (Selim I) den heliga stadens nycklar. SvLitTidn. 1820, sp. 136. Marocco har en helig stad — en vallfartsort — Oazan, der ett berömdt helgon ligger begrafvet. Den är uteslutande bebodd af ”scheriffer”, afkomlingar af Profeten, hvilka hållas i stor vördnad. Verd. 1891, s. 25. Sedan 1300-talet bär en scharif i Egypten, Persien m. fl. länder grön turban, men i Arabien är den vita turbanen förhärskande. 2SvUppslB 25: 408(1953).
Ssgr: SCHERIF-SLÄKT, r. l. f. särsk. om härskardynasti i Marocko. 2NF 17: 1033(1912). —
Avledn.: SCHERIFISK, adj. [jfr t. scherifisch] som har avseende på l. styres av scherif(er) o. d. Den gamla sjeriffiska feodalstaten (Marocko) är visst inte något kapitalistsamhälle. Lindqvist BakMoln. 147(1911).
