[jfr t. emir, eng. emir, ameer, fr. émir; av arab. amīr (emīr), eg.: befälhavare (jfr AMIRAL), till amara, befalla]
titel för vissa (oberoende) regenter l. stamhövdingar inom den muhammedanska världen; i Turkiet hederstitel som bäres av Muhammeds (föregivna) ättlingar; muhammedansk furste l. prins. Emiren av Afganistan. En Emir aff Mahomets Slechtingar. Rålamb Constantin. resa 24(1658, 1679). Gud skildras .. (i Jobs bok) såsom en urbild .. af en mäktig Emir. Atterbom PoesH 1: 123(1848). Hallström Thanatos 33(1900).
