SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1965  
SCHISTUS, r. l. m.
Etymologi
[jfr t. o. eng. schistus; av nylat. schistus; jfr lat. schistos, kluven, klyvbar (t. ex. schistos lapis, blodstensmalm), ävensom t. schiste, bergsklyfta, eng. schist, skiffer, fr. schiste, skiffer; av gr. σχιστός, kluven, klyvbar (t. ex. σχιστός λίϑος, sannol.: talk), till σχίζω, klyver (se SCHISMA)]
(†) (ler)skiffer. En besynnerlig sort av magnet, som bryter sig lik en Schistus (skiffer) med en talkaktig hud emellan lamellerna. Dædalus 1952, s. 106 (c. 1747). Dalin (1871).
Spoiler title
Spoiler content