[jfr t. schismatisch, eng. schismatic, fr. schismatique, lat. schismaticus, sengr. σχισματικός; avledn. av SCHISMA.— Jfr SCHISMATIKER]
teol. o. kyrkohist. motsv. SCHISM a,SCHISMA 2slutet: som har avseende på schism l. schismatiker; som bryter (brutit) l. innebär en brytning med l. strider mot den allmänna l. sanktionerade läran l. trosbekännelsen l. kyrkan(s lära); avfällig; sekterisk. (Landshövdingen skall tillse) att icke någre Willfarande, Kiätterske och Schismatische Lärdomar hembligen eller oppenbarligen vthsprijdas iblandh Vndersåterne. LReg. 194(1635). (Ett brev) i hwilket Påfwen förklarar sin i Christo älskade Son, Ludvig XVI. at alle de skedde förändringarne i Franska Kyrko-wäsendet äro schismatiske och aldeles obehörige. PT 1791, nr 31, s. 3.(Birgitta) canoniserades först 1391 af Bonifacius IX. .. men som Bonifacius war en schismatisk Påfwe .. blef denna canonisation af Martin V. förnyad. Rydberg (o. Tegnér) Engelhardt 2: 368(1835). Jag afböjde alla våldsamma åtgärder (mot läsarna). .. Slutet blef, att de schismatiske skulle undervisas, förmanas, varnas. Reuterdahl Mem. 339(1860). Redan året efter sitt uppstigande på Petri stol hade Leo XIII den stora glädjen, att de schismatiska — från Rom skilda — armenierna .. erkände påvens överhöghet. Lagergren Minn. 6: 301(1927). Skismatiska tendenser i .. trosfrågor. Almquist VärldH 5: 438(1933). — särsk. om (anhängare av) den grekisk-ortodoxa kyrkan. Ordet Greco på Italienska .. betyder den, som är af den Grekiska Schismatiska Kyrkan. Björnståhl Resa 3: 223(1778). Vid sidan av en allt övervägande mohammedansk befolkning finnas även (i Baalbek) kristna församlingar — schismatiska greker och med Rom förenade greker (m. fl.). Lagergren Minn. 8: 346(1929).
