SEGREGATION seg1regaʃω4n l. se1g-, l. 0104, äv. -atʃ-, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. o. eng. segregation, fr. ségrégation; av lat. segregatio (gen. -ōnis), vbalsbst. till segregare (se SEGREGERA)]
1) (i sht i fackspr.) avsöndring, avskiljande; äv. oeg. l. bildl. (Ordinationen) är .. först en segregation eller afskiljelse från werldsliga Ämbeten. Rydén Pontoppidan 123 (1766). (Vid studiet av socialgeografi) måste man .. ta hänsyn till .. själva den samhälleliga strukturen, beståndsdelarnas segregation, den sociala stratifikationen, flyttningarna mellan samhällsklasserna (osv.). SvGeogrÅb. 1948, s. 112. särsk. ärftl. om det åtskiljande av generna i varje genpar i en könscell som sker vid reduktionsdelningen. Wernstedt (1943).
2) om det förhållandet att man i vissa länder med blandad befolkning håller personer tillhörande vissa raser l. folkgrupper (särsk. negrer l. ”färgade”) i olika avseenden avskilda från personer tillhörande andra raser (särsk. de ”vita”) gm lagbestämmelser l. allmänna (sociala) konventioner o. d. (Premiärministern i Sydafrikanska unionen) Hertzog förfäktar .. en plan, som plägar betecknas med slagordet segregation. Den går ut på, att de infödda utanför vissa områden, som skulle afskiljas till dem, ej skulle få inneha eller förvärfva jord eller syssla med andra yrken än grofarbete. 2NF 38: 729 (1926). Ibland finns särskilda bussar för de båda raserna, ibland får negrer sitta på de bakersta bänkarna, ibland är segregationen även i lokaltrafik upphävd (i sydstaterna i USA). DN(B) 1958, nr 94, s. 4. jfr RAS-SEGREGATION.
Avledn.: SEGREGATIONIST10104 l. 01004, m.||ig. [jfr eng. segregationist] till 2: anhängare av segregation. DN(B) 1958, nr 102, s. 4.
